...eller den breda. Svaret kvarstå, slåss för sin egen skull eller för någon annans, eller bara låta tillvaron fortlöpa och sanningen bestridas en annan gång. "Om jag hinner", säger vi ofta. Vi borde alltid hinna det som är viktigt. Såg Den smala vägen på Stadsteatern idag, tyckte den var oerhört bra och fint gestaltad, både dramatiskt och sceniskt. Den hade det som teater skall ha, det som väcker tanke och nyfikenhet.
Igår promenerade jag och min A på Djurgården, såsom man gör på våren i Stockholm, våren som blåser snålt och låter sin regntunga himmel sänka sig över oss. Regnig himmel som gör att jag kan använda min nya, coola, regn-kappa. På kvällen var jag hos Nora, vilket innebar eget godispyssel, skratt och Bamse-läsning, tills hon somnade sött med nallen tätt tryckt intill sig.
du, lilla sparvöga, flyg över ängarna. Citat från Marie Fredrikssons text återkommer till mig när jag läste att de funnit lilla Engla död. Så fruktansvärt, på alla sätt. Tänk om det var en spontanhandling, tänk att vakna på morgonen och tänka att man vill döda ett barn..? Fullständigt absurt. Finner inte ord för det.
"vi delar allt, till och med vantar." All kärlek till dig.
Godnatt. // V.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar