Den spanska räven rev en annan räv, och den klassiska musikalen med den välrenommerade ensemblen lär riva ner flest applådåskor i höst - på fyra timmar är i princip samtliga biljetter uppbokade. "Det är Helen alla vill se", säger min mamma, och nog är det så. Jag såg
My fair lady i London en gång, en mycket bra uppsättning (jag jämförde den då med engelska
Mamma Mia! som saknade starka sångröster) och säkert blir den lika bra med Helen. Hon är ju ett proffs på dialekter, vilket behövs i den lantlolla-rollen, och överhuvudtaget är hon outstanding på scen. Som en stjärna som aldrig falnar.
Igår var jag ledsen hela dagen, tills jag träffade några av de allra bästa människorna som finns. Då sken solen igen och vi ville inte sluta prata, för vem vill det i det sällskapet. Långfika med chailatte var det som krävdes för att ställa världen lite mer till rätta, och ju mer jag reflekterar över det, ju mer inser jag att god vänskap är oersättligt. All kärlek till er.
Önskar mig fler mornar som imorse..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar