Hjärtat är fullt

Men nej, hjärtat blir aldrig fullt. Det finns alltid rum för fler att älska och bry sig om. Som Cesar, en liten kille nyss fyllda fyra månader som jag passade idag. Han saknar fullständigt frisyr och kan inte säga ett ord, har dessutom inga tänder och är stundom lite svår att tolka (all gråt låter likadant) - men när jag får varma innerliga leenden gång på gång så smälter jag omedelbart, oavsett vår åldersskillnad och övriga olikheter. När jag vinkat hejdå längtar jag genast tills vi ses åter, min bebispolare (med ursnygga grönblommiga PoP-byxor) och jag.

Resfebern har definitivt anlänt, fem dagar kvar, men vi tror att vi har inhandlat allting vi ska ha med oss och med den vetskapen sjunger febern åtminstone en aning. Sedan reser jag ju med dig, och med dig är jag så oerhört trygg. Jag vet att du skyddar mig. Min trygghet är med dig.. Igår firades A och M med morotskaka, ljusfyrverkeri, presenter och bokstavs-kex, det var de värda och det blev en lyckad kväll i det bästa av sällskap trots att vi var trötta.

Min inspiration till att skriva är nästan obefintlig, så jag återkommer vid annat tillfälle.

Kärlek. // V.