Den självständiga

...så att själen kan få ro.

Den självständiga. Så vill jag vara. När blir man vuxen? När blir jag det? Oändligt trött på all "barnighet", och de evinnerliga samtalen om att våga och finna sig själv. I skrivandets stund tvivlar jag på nästan allt och någonting säger mig att det kommer att ta lång tid. Om det ens sker. Det är att inträda i ett rum som man aldrig hade föreställt sig att man skulle befinna sig i, en sfär som är främmande och doftar annorlunda, där människorna beter sig på ovana sätt och visar upp ett annat ansikte. Samtidigt som de är likadana. Att skilja på den och den är felaktigt, men på samma sätt är det felaktigt att motsätta sig att det finns normer och mer framträdande egenskaper hos somliga som förenar dem. I mitt tjugoåriga liv har jag aldrig upplevt ett större tvivel än detta.

Igår var det vår i Stockholm, ljus himmel över Nybroplan och jag andades in doften av den stundande årstiden. Efter vinter kommer alltid vår, turligt nog. I veckan har jag sett happy-end-filmen Se upp för dårarna med T, hängt fyra timmar med min Mickimupp, gått på Avenue Q i A:s sällskap och haft diskussion där vi till slut började bråka, men det gick över och sedan var allt bra igen. Jag har också gjort en dam glad över att ha kommit ihåg hennes hatt på Dramaten, och lyckligt förundrat mig över att det finns de som vid 95 års ålder fortfarande har möjlighet och energi nog att gå på en teaterföreställning. Längtan smög över mig, det finns perioder där man tröttnat men plötsligt infinner sig inspirationen där åter och nyper tag i hjärtat. Vi ska leva för konsten, vi ska leva för kärleken, sjöng Cavaradossi och Tosca. Läser om Mira Bartov, Folkoperans nyutnämnda konstnärliga chef, och ser fram emot den 14e. Smink, violinister, kaffe, borttappad rekvisita, orkestergömmor, bristande arior, stående ovationer och röda väggar på älskade lilla Folkis.

Sött avslut med tigerkaka och hallonsaft hos min onkel, på Skeppargatan, och boken jag läser är Beppes memoarer - en skildring av huvudstaden. Önskar att jag får sällskap av dem på konserten, de gör mig trygga, och att litteraturförteckningen är god nog imorgon.