Like an angel passing through my room
half awake and half in dreams
seeing long forgotten scenes
so the present runs into the past
now and then become entwined,
playing games within my mind
Vemodet infaller sig då solen sänker sig och vårkvällen grånar. Jag önskar att jag kunde veta vart jag ska.. Bilden bredvid är från en uppsättning på Operan, Eldfågeln, och jag tycker att den säger allt. Hon är jag. Hon vet inte heller vart hon skall, oavsett hur många ljuvliga vitsippor det växer i backarna.
// V.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar