Om bloggar & människor

blott en kort sekund, en känsla som blev kvar..

Läser bloggar men skriver sällan själv. Inte blogg åtminstone. Idag, solig fredag, lunch på balkongen och lite ensamtid. Ensamtid när alla andra jobbar (särskilt du), som en tydlig kontrast mot det ständiga mymlet på Centralen. Det man slås av när man läser denna oerhörda mängd bloggreflektioner från alla slags människor är att de, trots den första anblicken av olikhet, är verkligt lika och upplever samma glädjeämnen och bekymmer. I mångt och mycket reflekteras det åt samma håll och längtans blåa blomma verkar existera i de flesta människors liv. Längtas det inte efter semestern längtas det efter nya projekt, barnen, partnern, hösten, tillbaka till någonting bättre, den goda middagen, vännerna.. eller mer tid. Istället för att leva i ögonblicket önskar vi oss bort.

I övrigt talar jag mycket om himlen på kvällarna, om himlens nyanser och hur obeskrivligt vacker den är över Västerbron. Nästan lika vacker som du är, lilla söt.

Jag gissade rätt!