Blogg flyttad

Blogg flyttad till ny adress: veraveronika.blogspot.com

På återseende där :)

Flyga rakt in i solen

Juli månads sista dagar, sommaren nankas att bli sensommar och jag bunkrar fång med solstrålar att ha när det går mot mörkare tider. Livet bjuder tydligen, såsom denna vecka, på oväntade beslut, viktiga kliv och ännu mer kärlek än jag trodde fanns. Det gäller att välja innan man tänker efter, i vissa fall. Snart stundar ett annat liv, samma som idag men ändå så annorlunda. Det är med stor förväntan jag inväntar det. Tills dess trär jag smultron på strån, besöker Duvemåla, skrattar med de som är bäst, sjunger och tänker att det ordnar sig. Det gör det, om man bara försöker.

Det finns en "egenskap", en känsla, jag allra mest ogillar hos människan. Det är missunnsamhet. Men det finns också oändligt mycket som jag älskar.

jag tror vi flyr rakt in i solen..

Ord

Send in the clowns (Stephen Sondheim)

Isn't it rich?
Are we a pair?
Me here at last on the ground,
You in mid-air.
Send in the clowns.
Isn't it bliss?
Don't you approve?
One who keeps tearing around,
One who can't move.
Where are the clowns?
Send in the clowns.

Just when I'd stopped opening doors,
Finally knowing the one that I wanted was yours,
Making my entrance again with my usual flair,
Sure of my lines,
No one is there.
Don't you love farce?
My fault I fear.
I thought that you'd want what I want.
Sorry, my dear.
But where are the clowns?
Quick, send in the clowns.
Don't bother, they're here.

Isn't it rich?
Isn't it queer,
Losing my timing this late
In my career?
And where are the clowns?
There ought to be clowns.
Well, maybe next year.

Om bloggar & människor

blott en kort sekund, en känsla som blev kvar..

Läser bloggar men skriver sällan själv. Inte blogg åtminstone. Idag, solig fredag, lunch på balkongen och lite ensamtid. Ensamtid när alla andra jobbar (särskilt du), som en tydlig kontrast mot det ständiga mymlet på Centralen. Det man slås av när man läser denna oerhörda mängd bloggreflektioner från alla slags människor är att de, trots den första anblicken av olikhet, är verkligt lika och upplever samma glädjeämnen och bekymmer. I mångt och mycket reflekteras det åt samma håll och längtans blåa blomma verkar existera i de flesta människors liv. Längtas det inte efter semestern längtas det efter nya projekt, barnen, partnern, hösten, tillbaka till någonting bättre, den goda middagen, vännerna.. eller mer tid. Istället för att leva i ögonblicket önskar vi oss bort.

I övrigt talar jag mycket om himlen på kvällarna, om himlens nyanser och hur obeskrivligt vacker den är över Västerbron. Nästan lika vacker som du är, lilla söt.

Jag gissade rätt!

Lovsommar och varma vindar

Lovsommar (istället för barndomens sommarlov) i två veckor. Märkligt uppfylld av någonting obeskrivligt belutar jag mig för att idag är bättre än igår, och även om livet är förgängligt är det just därför det är bara ögonblicket som existerar. Alla skapar sina liv, men förhoppningsvis möts vi på mitten och äter chokladskorpor tillsammans. Inte sant?

...att vi den nåd besinna, som räcker året om.

I ena delen av världen saknas det ris för hela befolkningen, i andra delen av världen, där jag befinner mig, är jag helt uppfylld av betydligt mer själsliga och inre bryderier. Liksom, vem bryr sig? Finns det någon alls man kan lita på, fullkomligt finna sig trygg hos? Det tvivlar jag på, än en gång, för ikväll känns allting omöjligt på alla plan. Och hur jag än önskar kan jag inte vara likgiltig inför det som sker, för jag är ingen likgiltig människa och kommer aldrig att vara. Varje dag blir jag förvissad om att det jag bryr mig om är ingenting alla andra lägger märke till, eller uppmärksammar eller uppskattar eller upprörs över. Stundom är det nog sådant som bara jag har energi att engagera mig i, eller ifrågasätta. Livet ut kommer jag att bli förvånad över detta, såsom jag blivit denna vecka, förra veckan, veckan dessförinnan och vidare. vad har du idag på hjärtat, du som alltid har så kloka funderingar över saker och ting..

Sommar

Så blev det sommar.. Första juni imorgon, solen glittrar och även om det är kallt i vattnet än så länge lockar det att bada. När man står där i huttrande januari med råkall kyla och fryser tror man aldrig att det ska bli sommar igen, men turligt nog har man fel varje år. Som morgonsällskap har jag Alla vi barn i Bullerbyn och när jag hör vinjetten tänker jag på landet, hur det doftar där, jordgubbar och hur jag som barn brukade springa i gruset för att det skulle låta likadant som i introt till Bullerbyn-avsnittet. Eller på min och Tittis fantastiska lek "fattiga barn", det vill säga vi smutsade ner oss så mycket vi kunde, plockade blommor och gick sedan och försökte sälja blommorna i vår skrinda för en och femtio.. Det önskar jag alla barn, lyckliga sommarlov. Det ger så mycket energi som behövs under året.

I sommar har jag övergivit Skansen (lilla Glasslunden..) och istället säljer jag förköpsremsor och mineralvatten, Ramlösa Jordgubb Lime kan rekommenderas. I övrigt får vi hoppas att det finns tid till både picknick, slottsutflykter, kärlek och till att bara vara - ett underskattat tillstånd.

Idag är jag volontär på pre-Stockholm Jazz Festival - lyssna och njut!