Stormsolig helg i ett gnistrande vackert Stockholm. Genvägspromenader, återseenden, kärlek, chokladmuffins och Helen Sjöholm. Helen med rösten och utstrålningen, alltid densamma. Oavsett vilket projekt som hon är involverad i lyckas hon beröra och förundra mig. Som i en himmel. Hon kan dessutom ta alla toner utan minsta antydan till ansträngning - och när hon långsamt inleder Längst inne i mitt huvud i Storkyrkan är jag den barnsligt lyckliga Vera.
Lördag hela veckan vill dock ingen ha, så imorgon börjar en ny intensiv pluggvecka med avbrott för genrep av Mats Eks Ett drömspel på Dramaten, en uppsättning jag har oerhört stora förväntningar på vilket jag sällan har numera. Jag har sett för mycket.. Nåja, inte överdriva.
Hemma, var ligger det nånstans är en evig fråga, mitt svar var det bara du som hörde. Tiden är ingen illusion, tiden är nu.
1 kommentar:
Anonym
sa...
Ska du också på genrepet på fredag?? Då kommer vi ju att gå samtidigt - KUL! :-)
där vandrar fjärran på blåa stigar med huvud krönta av silverkronor gestalter höga som ingen skådat - där lyfter konungar kungakronan och okänt ljus i dess stenar glimmar, och allt är morgon och första gång, en evig morgon och soluppgång
1 kommentar:
Ska du också på genrepet på fredag?? Då kommer vi ju att gå samtidigt - KUL! :-)
Skicka en kommentar